Jag heter Tjirri och är en Lapsk Vallhund. Föddes den 22 sep. 2006 i Skålan hos kennel Bartjan. Här är jag precis 4 veckor gammal. Bengt Arne heter han som födde upp mig.
Min mamma heter Mika
Jag har just upptäckt hur stor världen är
Jag är lydig och vacker, gillar att posera
Jag bestämde mig tidigt för att Olof skulle bli min husse. Han kom ofta och hälsade på när jag bodde i Skålan.
Visst är jag söt!
Nu har jag blivit 8 veckor och har precis flyttat till Glen. Det här är min gammelmatte. Hon passade mig den första vintern i Glen
Gammelmatte och jag har hämtat ved. Jag hjälper till så gott jag kan. Hon heter Gunvor och passade mig när husse var och jobbade eller var på möten.
Det är tryggtt att ha ett eget hus som jag kan ta med i bilen och dit vi åker.
Jag tycker om att ligga i husses knä en stund varje kväll.
Det här är Lit. Han bodde hos mig i Glen den först vintern och uppfostade mig till att få en bra social hundkompetens. Han är en ståtlig draghund av huskytyp
Först trodde jag att det var mamma som kommit på besök, men sedan såg jag att husse hade skojjat med mig och satt dit en "rondellhund" samtidigt som han skottat till en rondell. Hmm, en rondell på slakterivägen i Glen!!!!! Ibland f¨år husse konstiga idéer......
Jag älskar att vara ute i snön. Helst ska det vara riktigt kallt också.
Lit, husse och jag på väg ut på en skidtur.
Lit är en draghund så an har sele medan jag är en vallhund och vallar honomm
Skönt att ta igen sig efter en lång dag ute i snön.
Ibland lyckades jag sätta lite fart på gammelgubben.
Lit är snäll. Jag får bita i hans päls, kliva på honom och dra honom i öronen.
Även om jag är lite besvärlig ibland så tror jag att han tycker om mig.
Att sitta i hundgrd är inget kul, men rätt ok om man har trevligt sällskap.
Det är härligt att solbada på taket med kompisarna
Vad glad jag blev när det helt plötsligt kom en massa härlig snöä den 14 juni. Husse tyckte inte att det var lika skoj.
På badsemester hos draghundskompisarna. Wilma är en kul typ, men nästan för jobbig och hårdhänt ibland
Det var jääteskönt att rulla sig i sanden och bli sandtvättad.
Vi åkte motorcykel till Hörnefors, Husse ch jag. Husse svetsade ihop min bur alldeles innan vi åkte.
Det är het ok att åka HD. Bättre och luftigare än bil. Och så mycket dofter det är.
Ok husse, jag är klar att åka.
Husse och jag ch Husses kompis Tord brukar fara iväg och fiska ibland. Jag gillar fisk.
Det här är min favoritplats hemma. Men han säger inte så mycket.
Det här är min Tv-debut.
Husse blev intervjuad om något. Kommer inte ihåg vad. Själv så charmade jag in mi hos fotografen.
Jag har en hatkärlek till de där trädhoppande långsvansade små djuren som tjattrar så festligt.
Jag vill att de ska komma ner och leka och inte sitta däruppe. 3,5 timmar är mitt rekord i att skälla på en sådan där.
Åhh, vad jag önskar att jag kunde klättra
Attans ekkorre att vara retsam
Jag brukar hänga med husse när han ska skotta snö.
Ibland så åker vi 4-hjuling
Här bor jag
Husse har gjort ett litet fjäll på gården. Måste utforskas
Hmm, jag undrar om det var här mitt ben hamnade efter sista snöfallet?
Jag illar att titta ut genom fönster för att ha koll på omgivningen. Husse fixade ett bord till mig så att jag ska kunna ha koll på småfåglarna och om någon kommer.
Det här är inte jag. Det är min kompis Aitik som bor i Tyresö. Hon hälsade på mig kring nyår. Vi är väldigt lika.
Vi hälsade på nere hos mamma i Skålan och hon ville också följa med.
I väntan på jultomten
Det är kul när husse tar på sig skidorna och hänger med mig upp på fjället. Jag är snabbare uppför men han vinner nerför..... Vårt hus ligger därnere i dalgången
Visst har vi det fint på tomten (som är ganska stor!)
Julen kan vara ganska jobbig
Nu är vi ute och inventerar kulturlämningar vid Dörrsjöarna.
Antagligen är det en gammal grav eller stensättning som det visst kallas.
Här hittade Husse och Ewa en massa skärvsten
Och här ligger jag i en liten kokgrop med skärvsten intill. Det är min husse som sitter intill.
Fångstgrop för renar
Renhorn är bättre än tuggben, för de hålle längre
Tar igen mig på altanen till vår sjöbod
Nu poserar jag vid en annan stensättning. Husse använder mig ofta som modell för att illustrera storleken på objekten vi finner.
På fiske i Dörrsjöarna. Jag står på post och kollar om det kommer några fiskar.
Det är lite svårt att se fiskarna nere i vattnet
Jaha, här har jag blivit ombedd att posera i en stengrop
På besök hos mamma Mika i Skålan. Det är jag som står upp.
Semestertur till döda fallet i östra Jämtland
Luftigt men vindskyddat och skydd för sol och regn. Ett bra sätt att färdas heta sommardagar.
Husse fick för sig att lära mig att cykla.
Klart att jag kan det. Inte svårare än att åka motorcykel. När vi cyklade förbi andra hundar i Hörnefors så kunde jag titta ner på dem. Då kände jag mig ganska kaxig!
Hälsar på hos min kompis Lit. Han gillar när jag kommer för då får han flytta från hundgården och dessutom vara lös med mig.
Härligt att bada när det är varmt. Jag är ju en vinterhund
Mina kompisar Bettan och Ulla
Morgonkaffe på trappan hos kompisarna i Hörnefors
Lit och jag.
Så här bor mina kompisar.
De är inte lika vana att posera som jag är.
På väg igen....
På sommaren under kalvmärkningen så bor vi såhär i Bartjan i vår kåta.
Jag gillar att hoppa på stenar
Bara man håller tungan rätt i mun så ska nog det här gå bra.
eller?
Den där maskinen bullrar alldels för mycket. Men den är häftig att åka med. Jag var inte alls rädd ens första gången. Det var kul att se allting från ovan.
Vi skulle samla ren, men naturligtvis hittade husse någonting på vägen som sinkade oss. En hällgrav påstår han. Jag fick naturligtvis order att posera.
Och en gammal kåtatomt. Det ser ni väl?
Gud så trött jag var när vi kom hem från rensamlingen
Renspaning
Och så en stengrop igen
Jag älskar att åka båt. Här är vi på Dörrsjöarna
Vi åkte på motorcykelsemester till södra sverige. Här hälsar vi på i Kanalhydan i Söderköping hos Ulla och Stig. Huset ligger alldeles vid Göta kanal. Faktiskt under kanalnivån.
Båttur i skärgården. Vattnet var konstigt. Salt liksom.
Blir det bra såhär husse? Utsikt från Pers och Evas hus.
Hmm, mycket ska man behöva vara med om. Det här var lite väl vingligt.
Husse syr fast ett emblem till HD:n
Efter lite träning så har jag lärt mig att det gäller att stå still på mitten av brädan.
Hälsar på hos husses kusins familj i Stockholm. Mitt minne härifrån är en massa fästingar.
De är spännande de där fåglarna.....
Tänk om man fick komma in och leka med dem....
Smultron är gott. Fast husse blir lite sur när jag hinner hitta dem före han
Det är jobbigt att simma. Jag blev alldeles färdig
Min kompis Alva och jag
Äntligen någon som vill leka med mig
Jag föredrar skuggan.
-Snälla Bettan, kan jag inte få leka lite med dem. Bara lite...
Kan det vara ett får därborta?
Mina kompisar Bettan och Tjalve. Tjalve älskar att simmma.
Husse och jag.
Posering igen.....
Nu börjar jag ledsna på det här
Vi cyklade till Norrbyn. D.v.s. jag satt på pakethållaren för det var för varmt att springa.
Sedan åkte vi ut till ett skär för att bada.
Härligt att få utforska ön utan att få en massa fästingar på sig.
Skönt att få ta en siesta.
Olof T, Tjirri och Bettan
Jag får finna mig i det mesta.
Här var det plockning av fästingar från Stockholmsvistelsen.
Det blir för jobbigt att springa hela tiden i snön så ibland liftar jag med husse
Men även om jag inte springer så kan jag skälla på dem så att de springer lite fortare.... Husse säger då att det är skönt att ha hörselskydden på.
Till vinterlandet.
Min första utsällning.
Ja, ja, jag ska sträcka på kroppen och räta ut svansen. Tjata inte husse.
Men usch vad blött det är. Varför har de inte utställningar på vintern i snö istället så att jag kommer till min rätt.
Jag har rätt storlek och bröstmått och midjemått. Du behöver inte kolla.
Nå husse, skötte jag mig?
Vad gör vi nu då?
Min mamma Mika ska ställas ut av Beate som är utställarproffs.
Men, ärligt talat, nog har jag bättre hållning än mamma?
Släktingar på besök vid vår Lavvo. Mamma och jag sitter i dörröpningen.
Nu skiter vi i det här och åker hem.
En stor fångstgrop i Rendalen på norsk sida
Tänk att så många människor är så intresserade av lite gamla gropar? Människor är konstiga.
Jag önskar att våra renar kunde se det här! Renlav överallt.
Även jag fick vara med på middagen.
Jag träffade en söt kille i Norge. Och han verkar gilla mig också. Minns inte vad han heter men han är en kändis för han har fotats när han skäller på en björn. Som om det skulle vara något. Jag brukar sova på en björn hemma. Det är han som står bakom mig.
Och så var det dags att posera på en stensättning igen.
När vi fått in renarna i gärdet och skulle hem så var det skönt att få lifta Jag hade sprungit 6 mil den dagen.
Bara husse kör försiktigt så är det helt ok.
Husse märker en av våra kalvar
Kalvmärkning i Fjällstagärdet
Kaffepaus
Här är hela gänget i samebyn
Våra renar. (i varje fall en del av dem)
Husse spanar efter en kalv
Och jag sitter i en jättestor mjölkgrop Om ni vill veta vad det är så gå in på www.oloft.com/sokarna.htm
Poserar vid en bengömma
Jag tycker om min husse
Ombytta roller. Idag sitter jag på pass och husse ska leta reda på älgana.
Jag gillar att åka på flaket. Har bra koll då.
Vi håller på att driva en stor renhjord
Det var så stenigt därnere så vi får hjälp av helikopterna. Jag avvaktar så länge
Men husse, varför parkerade du nere i den där djupa bäcken? Hur har du tänkt få upp den? Tur att jag inte satt på.
Vilka häftiga färger det blir på hösten.
Husse och jag är på älgjakt vid Bjurkällan.
Inga mygg, inga knott. Livet kan vara rätt skönt.
Fjället är min rätta miljö!
Jag har hittat en skatt. Horndepå säger husse.
Ewa är arkeolog och specialist på mjölkgropar och sådant där. Det är kul när hon kommer för då går vi ut och letar saker. Jag vet inte alltid vad det är vi letar, men kul är det.
Så var det dags igen. En stengrop vid Visjön.
Älgjakt, men var är alla älgar?
En sista hösttur med Hd:n
Så här blev dekalen som husse satt och sydde fast i somras. Den här bilden kom med i HD-entusiasten nr 1 2009
En sen höstutflykt till Döda fallet. Det är lagom att rasta här när vi är på väg till Hörnefors.
Och till Tailändska paviljongen i Utanede, Bispgården.
Alva och jag tittar på Tv
En ny skattgömma hittad.
I brist på snö så tränar mina kompisar på att dra en uttjänt 4-hjuling
Snön kom sent i år så vi samlade renarna till en slakt i Glen i november.
Hundshögen i bakgrunden
Silning av renarna
Jag har alltid bra koll på renarna.
Nu åker vi husse! Jag är less på att vänta.
På pass.
Helt plötsligt så blev det vinter.
Och vi kunde fara och pimpla redan i november
Fast var är fiskarna?
Min kompis Frida på besök. Vi brukar munhuggas ganska rejält. Men det är bara på skoj. Hon är portugis egentligen. Vattenhund. Ska visst simma omkring och samla fiskar. Verkar konstigt tycker jag.
Visst bor vi vackert!
Husse säger att det är en utter som skuttat här. Jag känner bara en Utter och det är en draghud och det luktar inte som han i spåret. Luktar mer som sur fisk.
Lit och de andra kom och hälsade på i julas som vanligt.
Vi trivs tillsammans. Lit säger att det är bra att jag har blivit lite lugnare med åren.
Olof T, Per och Eva
Här är jag och mina kompisar.
Göjja är vacker men lite av en surkärring mot mig.
Bifrost är jättesnäll, men man får passa sig när han kommer rusande för han är inte så smidig och kan springa rätt över en.
Lit fattar inte varför han ska behöva stå bunden och uttrycker det ganska högljutt.
Så var det dags att jobba igen. Nu ska renarna ner till skogen på vinterbete.
Här sammanstrålar vi med den stora hjorden.
Husse säger att jag ska ta det lugnt.
Men jag vill så gärna pröva att driva dem lite fortare.
Husse ska alltid förstöra det roliga och skrika stanna. Bäst att vara lydig.
Om jag smyger mig fram så går det kanske bättre.
Gissa vad det är för spår? Det är ju mina, ser ni inte det Jag står ju därborta.
Efter en vecka i Östersund så var det skönt att komma hem. Jag tog med Husse på en skidtur, men det var nästan för djup snö. 130 cm sa Husse.
Det var lättare att gå i skidspåret efter Husse.
Va? Ska jag stanna? För att du ska ta ett kort? *suck* Ok, då.
Hmm, är det renar därinne i skogen? Ska jag verkligen köra in där? Eller ska jag skicka iväg husse att springa i djupsnön? Undrar om han klarar det? Eller så sparar vi det tills i morgon.
Husse och jag
Ibland så lämnar husse mig här hos tant Siri medan han åker renarna. Jag brukar hålla utkik efter honom här i fönstret.
Jag ska inte klaga. Jag har det ganska bra här. Tant Siri brukar steka pannkakor åt mig medan jag väntar. Ibland lämnar jag kvar några åt husse också.
Idag var vi på skidutflykt med föreningen Ohtsedäjjah-Sökarna till Skärvången för att titta på hällmålningar.
Det var en häftig klippa som de målat på för väldigt länge sedan.
Älgar eller renar? Och människoliknande figurer.
Vi hade i alla fall tur med vädret!
Hörrödu husse. Du måste nog komma ut och skotta fram hundgården innan mina gäster kommer till påsk. Det här stängslet kan de lätt hoppa över.
Får jag komma in den här vägen? Jasså inte. Måste jag gå via dörren?
Har du skurat klar golven så att jag får komma in snart. Jag har tråkigt härute.
Den där fräcka ekkorren försöker alltid stjäla mina fågelvänners mat! Vänta bara om du kommer ner....
Oh, vad jag är less på den där skälliga byrackan som inte låter mig äta ifred.
Kom igen nu husse, vi har långt kvar. Vinterflyttning från Nederhögen, över Vemdalsfjällen och nu på Klövsjöfjällen.
Både vi och renarna behövde en lunchpaus i solgasset på Oxsjöfjället.
Jag fick fixa min egen lunch. Lite torrt och hårt, men man tager vad man finner.
Renhorn ÄR dock lite hårdsmälta.
Bettjehogna i förgrunden och Hundshögen (med Glen) i bakgrunden.
Det var tur att skaren höll både för mig och renarna.
För första gången blev jag så trött att jag var tvungen att be husse om att få åka. Men jag har sprungit lååångt idag.
Se nu till att röra på er även om jag ine är alldeles bakom! Jag ska bara vila en stund så kommer jag igen.
Kolla in skoterspåren i branten och alldeles där lavinen gått. Bara idioter väljer en sådan lekplats, men det blir tyvärr allt vanligare. Precis här har renar vid flera tillfällen genom åren förolyckats i laviner.
Nere i skogen följer vi en skoterled som går ner mot Fotingsjön.
Tjirri, Olof och Tord på fisketur tar en paus i fisket.
Man blir så trött av att gå upp i ottan och fiska. Skönt med en liten tupplur.
Jag gillar att pimpelfiska.
Kolla vad många fiskar jag fått!
Jaha, så var det dags att posera vid stengropar igen......
Här bor jag. Alt ni ser är min tomt......
.....och en stengrop til
Idag den 17 maj var husse och jag ute och tittade efter kalvar och kulturlämningar. Den första kalven vi såg var vår egen. Snön är nästan borta och isen hade gått på Glensjön. Husse säger att det är otroligt tidigt. Normalt brukar isen hålla att åka på fortfarande.
Jag stod alldeles stilla och tyst och bara tittade. Husse tyckte det var väldigt bra. Visst är kalven söt? Den är nog bara några dagar gammal, för den var ganska vinglig på benen.
Jag följde med husse till Åre när EU:s energi- och miljöministrar skulle ha ett möte där i slutet av juli-09. Sametinget och SSR hade satt upp en informationskåta utanför stationen.
Jag fick ingå i "kulturutställningen" som en del av installationen.
Jag fick till och med en egen skylt. Stundtals var det ganska långtråkigt och inga besökare alls. Det hände att jag somnade till och då trodde de att jag var uppstoppad! Men jag behövde bara lyfta på ögonlocket för att de skulle inse sitt misstag...
Hmm, det är alltså de här som Olof plockar. Jag tror jag ska smaka på dem.
Konstigt! Vattenet ser ut som vanligt fastän det heter Mjölkvattnet.
Gasa husse! Ser du inte att de kör om oss!
Här har Husse och jag byggt ett nytt båthus.
Jaha, så var det dags att posera i en gammal kåtatomt igen. Korsvallen heter platsen och ligger mellan Bartjan och Tossåsen.
Kan ni förstå att bilarna saktar in när de ser min kompis i vägkanten?
Här sitter jag på älgspaning på verandan på jaktstugan i Bjurkällan. I myrkanten framför min nos dök det upp en stor älgoxe några dagar senare.
Den var läskigt stor. Är den verkligen död?
Bäst att närma sig den bakifrån.
Den ligger väldigt stilla
Är nog trots alt död.
Men Husse, min nos säger att det inte finns någon älg här, så varför sitter vi då här?
Mitt i september var det dags att samla renarna till slakt. Jag var duktig sade husse.
Det är rätt kul att flyga helikopter. Man ser så mycket från luften.
Här ligger jag vid Pyramiderna , ovanför Vallbo
På en natt kom det 40 cm snö. Jag gillade det men inte Husse.......
Jag och husse var och drev renar västerut i början av oktober. Ser ni att Glensjön är isfri!
Det var jobbigt att springa i nysnön. Jag hamnade lite på efterkälken när vi kom ner i björkskogen
På Dörrsjöarna har Hån lagt sig medan det är nattgammal is på Stugsjön. -13 grader på natten.
Husse och jag fixade middagsmaten på Visjön. Isen var decimetertjock redan
En harr att dela på.
Jag gillar att fiska. Och ändå mer att äta kokt fisk.
Så är vi ute och fiskar igen på oktoberis. Jag har inte fått någon än.
Det var så varmt och skönt att det kändes som i april, och jag blev såå sömnig....
Inte verkar det bli något napp i det här hålet heller. Husse fick en stor fin öring som räcker till middag åt oss bägge som tur är.
Det är häftigt när isen förändrar ledkryssen. Ibland blir de så tunga att de knäcks.
Över Storsjöbygden ligger dimman tät. Myrarna nedan fjället är helt snöfria. Drommen till vänster
Det är inte mina spår utan tre järvar som gjort sällskap på morgonsidan.
Det häör är inte jag utan min mamma Mika som är på besök
Hon snodde ett av mina ben och morrade sedan år mig när jag kom nära.
Det här är också mamma.
Vill ni se en Stjärna.....
Jaha, så ska jag visst posera igen.
Julen 2009 och ala mina vänner kom i år också.
Hmm, jag antar att det här julbordet inte är för mig.
Jag blev så trött efter att ha öppnat alla mna julklappar.
Jag gillar mornarna framför brasan i Bettans knä.
Åh vad kul det är med vinter!
Snälla Bettan, kan vi få en Frolik var?
Poseringsdags igen
Blir det bra så här i profil?
Husse var så fascinerad av det helvita landskapet och midvinterljuset.
Fryser du Jonas? Jag tycker det är skönt.
Vaktetjarve i solnedgång.
Vintjolkie eller Hundshögen (!) som det heter på svenska. Vi bor alldeles nedanför den.
Jag gillar min fosterfar Lit. Numera är jag mycket snällare mot honom än när jag var valp.
Skidturerna suger.
Bilden talar för sig själv. Allting är vitt, vitt, vitt....
Människor är konstiga som måste klä på sig en massa för att kunna vara ute på vintern
Ser ni mitt hus där nere? Visst bor vi vackert?
Du husse, här har det visst gått en hare.
Jodå, alldeles säkert
Men vart tog den vägen sedan?
Jag ger upp. Snön bär haren bättre än mig.
Vad glor du på?
Vad gör jag här? På ett tåg söderut den 28 februari 2010 när vi borde vara hemma hos renarna. Husse säger att det är en massa domare som vill titta på mig på en konferens i Stockholm, så att det är för min skull vi åker. Undrar om jag ska tro på det
Det är i alla fall en massa snö därnere också som det vekar. Men jag ser inga renar. Vi fick byta tåg i Gnarp för det andra gick sönder.
Plötsligt var vi på Arlanda och jag trodde att vi skulle ta ett flyg, men husse sa att det var närmare att kliva av där och ta en taxi till Upplands Väsby och då gjorde vi det. Sedan sprang vi in på ett hotell och husse lämnade mig till den här tjejen i ett rum fullt av folk. Jag fattade ingenting?????
Som tur var så var det några avlägsna släktingar där också, bl.a. min gammalmormor Aurora så jag inte kände mig alltför bortkommen. Jag och de andra fick gå fram och tillbaka och visa upp oss som på en "catwalk" (fånigt namn, finns det ingen dogwalk?) Vi skulle tydligen vara rastypiska och jag skulle representera en arbetande renvallarhund.
Det var 30 domare samlade där. De har konferens ungefär vart tionde år och diskuterar rasstandard. Alla hade nog egna hundar kände jag när jag smög runt bland borden och nosade på dem medan de pratade.
Hotellrumet på Scandic var helt ok. Två sängar och jag trodde att den här var min....
.....men så var inte fallet utan jag hamnade som vanligt på golvet på husses tröja. Men det var ok. Jag klagade inte. Husse tog med några köttbullar från frukosten till mig. Jag tror det var en slags muta för att jag inte fick vara med på den gemensamma middagen kvällen innan.
Det var inte så mycket annat att göra på rummet än att titta ut, när husse var borta på något möte. Ibland gick det förbi någon hund.
Nu checkar vi ut från det här fina hotelllet där hundar var välkommna.
Sedan gick vi till pendeltågsstationen för att åka tåg in till Centralen.
Jag spanar på folklivet kring stationen......
...men det var inte mycket som hände. Människorna här i Stockholm var konstiga, det gick inte att få ögonkontakt med dem. Det var som om inget såg mig.
Husse säger att vi kanske måste flytta till det här huset till hösten. Jag är MYCKET tveksam till om jag vill det. Jag tror att jag ska morra åt alla väljare i valstugan i höst för säkerhets skull.
Sedan gick vi och tittade på fåglarna på Strömmen.
Gräsänderna kände jag igen. De brukar tant Ewa och jag gå och titta på i badhusparken i Östersund. Men de små svarta som husse sade var sothöns har jag aldrig sett förut.
Så var vi ombord på ett tåg igen med riktning hemåt. Jag sov bort mesta tiden. Nu får det räcka med tågresor för lång tid framåt om jag får råda. Men lite spännande var det i alla fall att åka till Stockholm.
