ca 23.30 fredag: På väg till Årjäng för att inhandla något att laga vår plastkanot med, så vi kan ro ut en present till vår kvällsvärd på en kobbe i en närliggande sjö.
00.15 fredag: På väg tillbaka till Töckfors med silvertejp och energidryck!
Kanoten är lagad och vi är påväg ner i mörkret till sjön
Väl i vattnet sätter vi fart i vad vi tror är rätt riktning. Det är bäcksvart och man ser inte ens att ta bilder
Övertrötta och lagom blöta paddlar vi ut ur viken och ut på öppen sjö. Vinden tar tag i kanoten och det känns nästan som om vi har ett sjöodjur och leker med vår lilla plastkanot. Vi paddlar vidare i krokiga cirklar...
Så plötligt krockar vi mer eller mindre med den kala kobben
Vi ankrar med en stadig paddel helt i plast... Bassen häver sig ur och tejpar fast vår lilla present som bestod av en minitermos vi igentligen köpt till vår expedition.
ca 02.45, fredag: På land igen och lagningen höll förvånansvärt bra! vi hade aningen slagsida sista biten in i hamn, men hurra för slivertejp!
Lördag förmiddag: Väl inne i Norge rastar vi i Mysen och klättrar en lång mur aldeles vid vägen. Jag får lära mig några nya fackuttryck och att kylskåp är vigare än man tror
Vid lunchtid är vi framme i Oslo och hittar en utmärkt plats för lunch
aaahhh :)
jag njuter medans vår mat puttrar på köket. Lunchen bestor av något så kulinariskt som Bullens Pilsnerkorv och konserverad potatis
Efter lunch rustar vi på oss alla klättergrejjer. Bassen trasslar ut klätterrepen som scouterna visst lånat innan...känns mindre tryggt...
Färdiga
Och så börjar vi den 4 km korta vandringen till Hauktjärn där klätterklipporna står solvarma
Givetvis tar vi en ofrivillig men obligatorisk "Molitorsk omväg"...men det var vackert! Bauer skog och berg på ena sidan och smaragdgrönt vatten på andra sidan
Hauktjärns klippor reser sig framför oss!
Fyllt av glada klättrare, hurtiga norrmänn och mäktiga klippor!
Hauktjärn är ett riktigt klättermecka
Vi hittar en led som ser lätt ut och bassen börjar kila sig mot ankaret i toppen för att fästa repet.
Det visar sig att leden var trixigare än han trott...men upp kommer han
Nästan uppe...
Nu är det jag som är uppe, stötte på problem när jag nästan var uppe och trixade en bra stund där
Efter att mitt ben slutligen domnat bort på grund av att min sele klämde öven min nervskada i höften fick jag avbryta 1 meter från toppen och snällt firas ner...
Vi hittade en mycket bekväm solstol...
Så vackert...
Vi äter päron och hajkar vidare bland klipporna på Hauktjärns strand i jakt på nästa klätterled
Bassen funderar på om vi inte skulle kunna klättra nere i sprickan...
smalt och djupt...
Ingen ultimat klättring men helt klart annorlunda!
Bassen hittar genväg
Nästa led är vald!
Bassen rustar på igen
Klippan väntar
En av Hauktjärns många fristående stenpelare, såg nästan ut som Påskö-gubbar
Tillbaka igen, nöjda och sanslöst glada!
Efter en snabb överläggning och titt på kartan bestämmer vi oss för att jaga rätt på ett fjäll för att njuta av solnedgången på dess topp. En Hysterisk biljakt tar sin början...
Vår lilla Aygo hoppar och skrotar fram över dåliga fjällvägar i jakt på solnedgången
Efter den obligatoriska felåkningen kastar vi oss ur bilen, slänger på oss packningen, tar det sista i händerna och springer sista biten upp på fjälltoppen. Solen hann precis gå ner bakom nästa fjäll...
Vi är så anfådda att vi inte kan prata på flera minuter så vi sitter tysta och njuter av det sita ljuset
Efter att ha hajkat runt på fjället under vacker stjärnhimmel bestämmer vi oss för att äta kvällsmat. Klockan hade hunnit bli närnare 12 och den varma köttsoppan värmde saligt gott i hela kroppen
Vi upptäckte också att vi nog allt var lite trötta
Söndag: Nästa morgon bjöd på disigt väder och frisk fjälluft
Änn en gång slås man som nyvaken liten idiot på ett fjäll av dess skönhet och storhet. Det är vackert!
Det är alltid lika spännande att se var vi lyckades slå upp tältet...
Vår lilla Polska konserv med överlevnadsmat som alltid är med på våra expeditioner fotograferas på toppens röse
Sedan börjar vi dagen med vår kokosnöts tradition...
Kokosnötterna ska korkas upp, drickas ur och sedan öppnas och ätas upp. Vi får bara använda det vi har runt omkring oss för att lösa uppgiften. Verktyg och knivar är förbjudna. Den här gången upptäckte vi att Toyotas bilnycklar passar utmärkt till att korka upp nötterna med
Skål!
Botten upp!
Nästa problem, hur får vi upp dem så vi kan äta dem. Bassen prövar att kasta nöten i huvudet på fjället...
Nästa försök...att krossa nöten under en stor sten..
Kanske välta stenen över nöten...
Så prövar vi att kasta nöten mot stenes vassa hörn... (observera kokosnöten vänster i bild)
Glädje!
Som vanligt har jag inte koll på hur stark jag är så jag kastar aningen hårdare än vad som behövs villket slutar med splittrad kokosnöt över hela fjället
Vi packar ihop och förbereder nästa äventyr
En sista blick ut över fjället och ett sista djup andetag i den höga friska luften...
Vi beslutar oss för att åkat till ett stort vattenfall som vi såg när vi åkte fel. Efter en stunds hajkande är vi där
Vi beslutar oss för att äta "second breakfeast" innan vi undersöker det stora fallet
Lite meditation i forsens dån och klippans vibrerande, i väntan på en helig kopp the
aaaahhh.... the...
Det gjordes en ny kulinariks upptäckt under denna frukost. Vår proviant började ta slut och när vi hade plockat i hop vad vi hade kvar blev det detta. Tyrolerbräck med mjukost al'a Viltsmak och dajmchoklad.
Faktum äratt det var så gott så vi funderar på hur vi ska kunna skapa en maträtt med dessa ingridienser. Jag återkommer med ett recept när vi utforskar det närmare på vår nästa expedition
Så börjar vi reka det stora fallet efter möjligheter till ev klättring eller annat skojj
Även vid fallets mynning vibrerade klipporna starkt och dådet var nästan öronbedövande
Vi funderar på att ta oss ner och få en bild av hur fallet ser ut nerifrån
Det är löjligt mäktigt
Bassen på lut
vi njuter en stund...
ca11.15, söndag: Vi börjar reka för ev klättring. Då ringer Bassens mobil och han får reda på att vi måste vara i Örebro vid 15 för hans husköp har gått igenom. Vi avbryter, sliter oss med sorg från vårt äventyr och sträckåker tillbaka till Sverige och Örebro. Aldrig har en Aygo gått så fort så långt...
