Jag och min mor begav oss så av till Skottland och Ben Nevis Destillery, Fort William för att jobba med att sätta etiketter på TKS (TunnKlappar Sällskapet) senaste whisky. Väl framme i Skottland tog vi tåget från Glasgow till Fort William. Denna bild är tagen genom fönstret på tåget och mammas spegelbild skymtar nere i högra hörnet.
Det visade sig vara en fantastisk, fyra timmar lång, tågresa upp mot högländerna. Vyerna var fantastiska och det var frustrerande att inte kunna fotografera annat än genom skitiga tågfönster.
Givetvis bjöd vädret på stundom sol och stundom regn och det blev en del regnbågar efter vägen. Jag satt klistrad som ett frimärke på rutan hela vägen och fyra timmar kändes snarare som en kvart.
En station ute i ingensanns, men "Tea Room" finns givetvis även ute i vildmarken!
Väl framme i Fort Williams inkvarterar vi oss på ett B &B och styr sedan kosan mot destilleriet som ligger med berget Ben Nevis i ryggen. Det är från Ben Nevis som destilleriet får sitt vatten till Whiskyn. Gissa om jag ville ut och klättra i bergen!!!
Så blev det dags att sätta igång med arbetet. En av destilleriets sekreterare, Mary, visade oss vad som skulle göras och hur det gick till.
Först ska en etikett tvättas bort...
...sedan ska tre nya ettiketter sättas dit. Alla etiketterna klistrades förhand med limstift och skulle sedan placeras rakt, snyggt och centrerat på flaskan. Inte lika lätt som det ser ut, men vi fick så småningom in tekniken och det var en fröjd att se raderna av färdiga flaskor växa.
Många flaskor var det.... totalt 276 st, alla nummererade och signerade av destilleriets överhuvud Ross Collin.
86 flaskor lyckades vi få klara den första eftermiddagen, bara 190 flaskor kvar! Tjohooo!
På kvällen unnade vi oss en lektion i den ädla konsten att äta Haggis ! Hör och häpna, det var utomordentligt gott! Välkryddat och smakrikt till skillnad mot det mesta annat man kan äta i england och skottland. De kankse tror att man bara kan krydda en maträtt?...eller så går alla kryddor åt till all Haggis som lagas...
När vi sedan skulle duscha och hoppa isäng upptäckte vi att skottarna verkar ta det där med öl och dess nyttiga egenskaper på riktigt stort allvar! Dusch-Öl? (vi såg sedan att flaskan var från tyskland villket egentligen bara betyder att skottar och tyskar verkar vara helt överens om detta med öl... ;)
Nästa dag inledde vi med en riktig kopp kaffe och nybakta scones på destilleriets egna "visitor center". Mamsen och den urmysige John pratar hundar. John jobbar på destilleriet som guide och driver även den B & B som vi bodde på.
Det fanns givetvis mycket fint att titta på, här är två gamla lagerböcker från destilleriets arkiv.
Tillbaka till arbetet. Den här dagen ville vi hinna med så många flaskor som möjligt för att kunna ta ledigt sista dagen och ta en sväng i Fort William. Vi hade även planer på att vandra en sväng i bregen men väder och kläder satte stopp för det...
Ganska snart nådde vi det magiska numret 100! Varje gång vi nådde ett tio-tal ropade vi Wohooo! villket satte många leenden på destilleriets anställda som fanns i närheten. Alla var väldigt trevliga och kom ofta in för att prata med oss och ta del av vårat skratt och flams!
Wohooo! (flaskan 100!) ...dags att fira med kaffe och mera scones!
Kathy-Ann, destilleriets egen kocka! Hon var så rar och såg till att vi fick gott kaffe, underbara scones, laxsmörgåsar och mycket goda soppor!
Ryktet om våran Haggis premiär spred sig på destilleriet fort och näst sista dagen lagade Kathy Haggis-soppa åt oss. Det var givetvis meningen att det skulle bli en överaskning men av någon anledning visste hela destilleriet om det och ingen var speciellt duktig på att hålla det hemligt ;) Behöver jag tillägga att soppan var fantastisk?
Tillbaka till arbetet, bara 176 flaskor kvar...
Efter en hel del kaffe, uppassning och skämtande med Mary och alla andra på destilleriet nådde vi nästa magiska gräns, 200!
Efter över hundra flaskor är man allt lite trött.... ;)
Så, äntligen blev vi klara, 276 flaskor och 828 ettiketter senare. När vi väl gav upp frammåt kl 19.00 andra dagen hade vi bara 17 flaskor kvar. Det var lätt fixat under förmiddagen dagen efter och vi kunde sedan ägna oss åt lite annat skoj.
Jag fick nu tillfälle att hälsa på mina egna två tunnor. Det var underbart kul att äntligen få klappa lite på dem för första gången!
Jag såg även till att få med mig prover hem så jag kan klura ut hur de ska få fortsätta att mogna till god Whisky. Hurra!
Jag kan inte låtabli att tycka alla dessa tunnor är vackra där de ligger och gror. Många tunnor blir det...
Det belv inte mycket till utflykter för oss på grund av vädret och kläder som aldrig tycktes torka. Vi gick mycket i Fort Williams och när regnet väl höll upp några timmar lyckades vi besöka Inverlochy Castle, som låg på gångavstånd mellan Fort William och destilleriet.
Slottet är från tidigt 1100 tal och är en av dom få slotten från den tiden som överlevt någorlunda.
Still standing...
